Åh, nu får jag äran att berätta lite om mina älskade syskon! Ända sen jag var liten och på den tiden jag ännu inte hade fått några syskon så var det jag önskade mig mest av allt - en lillayster.

Sen kom syskon nummer 1 - en lillebror vid namn Christofer. Jag skulle fylla 5 år och kände "okejdå..." jag hade ju trots allt blivit storasyster och den där lilla killen var ju ändå rätt så söt. Så det fick väl gå, men nästa gång skulle jag allt ha en lillasyster!

Så kom syskon nummer 2 - en till lillebror vid namn Jonas. Lite mer sur än förra gången.. MEN, jag hade ju blivit en storasyster igen och var ju van en lillebror nu som jag hade tagit hand om, bytt blöja på och laga välling åt med mera. Så jag kunde ju det där med att vara storasyster åt en lillebror. Men nu var jag 9 år och hade två. Lagom stolt ändå.

Sen kom den dagen jag inte trodde skulle komma - jag skulle få ett till syskon! Jag sa, min familj sa, min släkt sa, ja alla sa; Nu måste det bli en lillasyster Hannah! Det kan omöjligt komma en tredje lillebror, så vi alla (mest jag tror jag) gick runt och hoppades och trodde, hoppades och trodde på en lillasyster. Vad tror ni det blev? Jo - en LILLEBROR. Vid namn Joel! Jag grina, jag svor och jag fräste. Ja jag var ordentligt arg! För jag ville ju inget annat än att ha en lillasyster och nu har jag tre bröder!! Men det fick väl gå för den här gången också...

Nu är mina bröder det bästa jag har och jag skulle ALDRIG kunna byta ut dom mot en lillasyster, som ni kanske förstår ;) hade jag fått en lillasyster (eller tre) istället, ja då hade ju inte mina små änglar funnits. Idag är dom 8, 10 och (snart) 15 år gamla. Det är sjukt vad tiden går fort. Och det är sjukt vad jag älskar dem :)


Minstingen Joel - 8 år. Spelar hockey och kollar gärna på TV! ;)


Mellanbrodern Jonas - 10 år. Spelar hockey :)